NPF-regeln: längsta slutartid för skarpa stjärnor

NPF-regeln ger den längsta slutartiden innan stjärnorna blir streck – och tar hänsyn till bländare och pixelpitch, till skillnad från 500-regeln.

Räknare

Max slutartid (NPF)13,9 s

Pixelpitch6,00 µm

Till jämförelse: 500-regeln25,0 s

SensorFullformat (småbild, 35 mm)

Med 20 mm f/2,8 på Fullformat (småbild, 35 mm) (24 MP) är längsta slutartid för punktformiga stjärnor 13,9 s enligt NPF.

Jorden roterar och stjärnorna vandrar skenbart över himlen. Exponerar du för länge blir stjärnpunkterna streck. NPF-regeln ger den längsta slutartiden för punktformiga stjärnor och är betydligt mer exakt än den gamla 500-regeln, eftersom den tar hänsyn till bländaren (N), pixeltätheten (P) och brännvidden (F) – därav namnet.

NPF är särskilt viktig på högupplösta sensorer, där små pixlar avslöjar rörelse som 500-regeln missar. Räknaren härleder pixelpitchen ur sensorbredd och megapixel, så du behöver bara fysiska indata – ingen kameramodelldatabas.

Formel

t = (35 · N + 30 · pixelpitch_µm) / brännvidd_mm

N – bländartal
pixelpitch – µm, ur sensorbredd/pixlar
brännvidd – mm

Räkneexempel

14 mm f/2,8 på fullformat med 24 MP (pixelpitch ≈ 6,0 µm): t = (35 · 2,8 + 30 · 6,0) / 14 = (98 + 180) / 14 ≈ 20 s. 500-regeln skulle ge 500/14 ≈ 36 s – alldeles för länge för skarpa stjärnor på den sensorn.

Bakgrund & praktik

NPF-regeln (här i den enkla varianten) förutsätter att du fotograferar nära himmelsekvatorn, där stjärnorna rör sig snabbast. Nära polstjärnan rör de sig långsammare och du kan exponera längre. Vill du i stället medvetet fånga rörelsen som streck använder du star trail-räknaren. För en snabb överslagsberäkning finns även 500-regeln.

Vanliga frågor

Vad är NPF-regeln?

En formel för längsta slutartid innan stjärnor blir streck: t = (35·N + 30·pixelpitch) / brännvidd. Den tar hänsyn till bländare och pixeltäthet och är mer exakt än 500-regeln.

Varför är NPF bättre än 500-regeln?

Eftersom den väger in bländaren och sensorns pixelpitch. På högupplösta sensorer ger 500-regeln för långa tider, så stjärnorna blir små streck som NPF undviker.

Hur får jag fram pixelpitchen?

Ur sensorns bredd i mm och antalet pixlar på bredden, som i sin tur kommer ur megapixel och bildförhållande. Räknaren gör det åt dig, så ingen kameramodelldatabas behövs.

Gäller regeln överallt på himlen?

Den enkla varianten antar att du fotograferar nära himmelsekvatorn, där rörelsen är snabbast. Nära polstjärnan rör sig stjärnorna långsammare och du kan exponera något längre.